Ärade brevmottagare.
Kanske är det fåvitskt av mig en enkel man, att sända eder
         detta brev.
         Jag vet att er tid är dyrbar. Men ville ni ändå
         vänligen överse med
         dessa rader som jag sänder eder långt ifrån, då vore
         jag glad.
         Jag är en okänd man. Mitt yrke kallas oljarens.
         Jag färdas på havet, där jag oljar glidställen och lager.
         Mitt yrke fanns inte på Timmermannens tid.
         Den tidsbefattning som heter oljarens är min.
         Den tillhör alla de tider som har och har haft
         metallhjul.

Ännu har mitt yrke inte mognat till att bli vedertaget
         symboliskt.
Mänskorna vill rusa fort fram och använda därvid alla
         tänkbara växlar och hjul.
Men de vill behålla de symboler och sinnebilder som är
         av ålder,
så som skäran i skördemaskinens tid och dödens lie i kul-
         sprutans tid
och vagnens namn i den eldsprutande krigsvagnens tid.
De menar att de äldre och uråldriga sinnebilderna är eviga,
         och kanske har de rätt.
De menar att mitt yrke, som är oljarens, är ett tidsyrke,
         och kanske har de rätt.
Vilket det blir beror av hur mycket olja de kräver,
och hur de mena att oljan skall användas,
om till att olja hjulen för en ännu snabbare dans
eller till att gjuta olja på vågor.
De själva och deras symboler och mitt yrke, som är oljarens,
står och faller med hur oljan användes.

         Under alla tider har det funnits folk som stigit fram
         och gjort frågor.
         Deras ögon ha varit spörjande.
         Sådana spörjande ögon har funnits innan skäror och
         liar fanns.
         Och just nu kommer det fram en som frågar om hur
         oljan skall användas,
         så att inte allt som redan rusar fort
         skall gå för snabbt hänemot något där även de äldsta
         symboler för skörd
         bli betydelselösa i jämförelse med de nya anordningarna
         för skörd av olika slag.
         Jag frågar detta enbart av det skälet att mitt yrke
         är oljarens,
och för att vi nu ha oljningsmetoder
som skapa ett utomordentligt glid för både onda och goda
och kanske ett ännu lättare glid för de blinda.

         Jag beder ännu en gång ha överseende med dessa
         mina rader,
och ledsen över att ha besvärat eder med detta tecknar jag
         Oljaren.

HARRY MARTINSSON

>